Bror duktig
Ibland läser jag lite andra hästbloggar. Brukar inte kommentera utan är mest en tyst läsare. Det är roligt att se vad folk tänker och vad folk gör. Men ibland blir jag lite småsur, för många av bloggarna är så otroligt jävla fantasktiska.
Man kan tro att de aldrig gör fel, har en plånbok som aldrig sinar och att de helt enkelt är helt fantasktiska.
Läste på en blogg där en tjej hade lagt ut en bild på en häst under ryttare som hon tyckte såg förskräcklig ut. Fick titta flera gånger innan jag förstod vad som var fel på bilden (som dessutom var gjord så att den var suddig). Hästen reds på ett hissbet (eller jag tror att det var nån form av pelhamstång) där ryttaren satt tygeln i den nedersta ringen. Optimalt? Nej. Skadligt? Troligen inte. Hur skall man kunna avgöra sånt bara genom att se EN bild??
Verkar som folk inte hört talas om dåliga bilder. Jag har ett helt kamera minne med kassa bilder på mej och mina hästar. Där de antingen gäspar, slår med huvudet eller tar bak öronen, skyggar eller gör nått annnat så det ser ut som om man inte kan rida.
Kom igen säger jag bara sluta vara så jäkla bror duktig. Jag har lärt mej en sak om varje man tar hand om sina hästar på bästa sätt och struntar i andras hästar så blir det ofta mycket bättre. Om någon hade kommit och sagt till mej på en tävling eller träning vad jag "borde" göra med mina hästar hade jag inte tagit det på ett positivt sätt tro mej. Något tack det skall jag göra hade det inte varit frågan om. Men sen å andra sidan så är jag inte heller lika perfekt eller duktig som annat hästfolk.
Det är skillnad på vem som säger något och hur folk säger det och i vilken situation det sägs.
Har råkat ut för ett par fröken duktig under min tid på tävlingsbanorna. Sånna personer är bara tråkiga och sällan de som är mest kompetenta. Hade en tjej som jagade mej under ett helt år med min kära Leffe. För hon hade minsann haft honom under 2 månader och fått honom utdömd i en försäkringsbesiktning. Då vad han slaktfärdig och inte alls redo för att hoppa 120 klasser tyckte hon. Nu 8 år senare har han aldrig haft något problem med sin spatt. Jävla pucko. De där journalerna som hon viftade med har jag aldrig heller fått se. För då var hon helt plötsligt inte så intresserad av att visa mej någtra journaler. Trots att jag lät de mest kompetenta veterinärerna kolla min kära häst så svarade hon att Vad vet de. (Tja jag vet inte landslagsveterinären har troligen rätt bra kunskap)
Ibland blir man så trött på alla som tror att de kan så att jag faktiskt funderar på att sluta helt. Å andra sidan finns det kanske de som skulle säga att det inte vore någon större förlust och så är vi tillbaka till Fröken eller bror duktig igen....
Lagunitas i mitt ofärdigt men fungerande stall.
Man kan tro att de aldrig gör fel, har en plånbok som aldrig sinar och att de helt enkelt är helt fantasktiska.
Läste på en blogg där en tjej hade lagt ut en bild på en häst under ryttare som hon tyckte såg förskräcklig ut. Fick titta flera gånger innan jag förstod vad som var fel på bilden (som dessutom var gjord så att den var suddig). Hästen reds på ett hissbet (eller jag tror att det var nån form av pelhamstång) där ryttaren satt tygeln i den nedersta ringen. Optimalt? Nej. Skadligt? Troligen inte. Hur skall man kunna avgöra sånt bara genom att se EN bild??
Verkar som folk inte hört talas om dåliga bilder. Jag har ett helt kamera minne med kassa bilder på mej och mina hästar. Där de antingen gäspar, slår med huvudet eller tar bak öronen, skyggar eller gör nått annnat så det ser ut som om man inte kan rida.
Kom igen säger jag bara sluta vara så jäkla bror duktig. Jag har lärt mej en sak om varje man tar hand om sina hästar på bästa sätt och struntar i andras hästar så blir det ofta mycket bättre. Om någon hade kommit och sagt till mej på en tävling eller träning vad jag "borde" göra med mina hästar hade jag inte tagit det på ett positivt sätt tro mej. Något tack det skall jag göra hade det inte varit frågan om. Men sen å andra sidan så är jag inte heller lika perfekt eller duktig som annat hästfolk.
Det är skillnad på vem som säger något och hur folk säger det och i vilken situation det sägs.
Har råkat ut för ett par fröken duktig under min tid på tävlingsbanorna. Sånna personer är bara tråkiga och sällan de som är mest kompetenta. Hade en tjej som jagade mej under ett helt år med min kära Leffe. För hon hade minsann haft honom under 2 månader och fått honom utdömd i en försäkringsbesiktning. Då vad han slaktfärdig och inte alls redo för att hoppa 120 klasser tyckte hon. Nu 8 år senare har han aldrig haft något problem med sin spatt. Jävla pucko. De där journalerna som hon viftade med har jag aldrig heller fått se. För då var hon helt plötsligt inte så intresserad av att visa mej någtra journaler. Trots att jag lät de mest kompetenta veterinärerna kolla min kära häst så svarade hon att Vad vet de. (Tja jag vet inte landslagsveterinären har troligen rätt bra kunskap)
Ibland blir man så trött på alla som tror att de kan så att jag faktiskt funderar på att sluta helt. Å andra sidan finns det kanske de som skulle säga att det inte vore någon större förlust och så är vi tillbaka till Fröken eller bror duktig igen....
Lagunitas i mitt ofärdigt men fungerande stall.
Kommentarer
Trackback
