Landstyle Farm

"Tävlingsarrangörer, det är dags att sätta ner foten!
Svenska Ridsportförbundet vilar liksom den övriga sporten i Sverige, på en ideell grund. Det betyder i praktiken att sporten i Sverige bedrivs, utvecklas och styrs till största delen av människor på sin lediga tid.
 
Vi är många som ser det som ett privilegium att få utvecklas och inspireras som människa via sporten. Ridsporten är inget undantag. Flera miljoner arbetstimmar läggs ner årligen av ungdomsledare, styrelseledamöter och tävlingsfunktionärer för att vi skall kunna ha en ”demokratisk och dynamisk organisation som tillgodoser alla hästvänners behov inom ridsporten”. Citatet är hämtat ur vår gemensamma värdegrund ”Ridsporten vill”.

På senare år har det tyvärr kommit många alarmerande signaler till vårt distrikt om hur attityder och värderingar hos en del aktiva ryttare, föräldrar och tränare är fullständigt satta ur spel. Det saknas helt och hållet respekt för hur man behandlar sin ponny eller häst, för hur man uppträder mot tävlingsarrangörer och deras funktionärer, för hur man behandlar tjänstemän inom förbundet, och för sporten i stort. Allt verkar vara tillåtet!

Trakasserier, hot och personangrepp mot funktionärer är idag mer av ett faktum än en ovanlighet, och det verkar som om våra arrangörer tyvärr till viss del vant sig vid detta.
Dessutom har flera aktiva satt i system att försöka till varje pris att tillskansa sig själv fördelar gentemot sina medtävlare.

Man försöker ofta tänja på reglerna med tjat och ifrågasättande till både sekretariat och överdomare vad det gäller egna tolkningar av TR, serie- eller cupregler.
Det startas med behandlade hästar, som säkerligen har känningar både här och där, 
och mot bakgrund av ”Ridsporten vill” så är botten nådd, nu säger vi stopp.

Var finns ”Hästen skall värnas med kärlek, kunskap och omsorg”?
Var finns tänket att ”Tävla på lika villkor”? 
Var finns vår etik och moral?

För att åskådliggöra några exempel på vad vi menar så skall vi ge er utdrag ur kommentarer och situationer mot funktionärer på några tävlingar på senare tid.

Mot tävlingsledaren: - Idiot, - Jävla klimakteriekärring, - Jag skall minsann se till att du är borta från ridsporten för alltid på måndag, - Du är ju inte klok i huvudet!

Mot parkeringsansvarig: - Du menar väl inte att VI skall parkera där borta? Vi skall stå här!
Parkerar själv där de vill stå utan att bry sig om vad parkeringsvakten visar.

Mot uppstallningspersonalen: -Jag SKALL ha mer spån, era jävla snåljåpar!
Kastar en spånbal på funktionär när han talar om att de kostar pengar. Det stals 30 balar under det meetinget!

Mot sekretariatspersonalen:
Ständiga provokativa tjat om startlistor, pennor, starttider med mera med en aggressiv attityd.
Uppretad pappa öppnar stängd glaslucka och påtalar att det ser illa ut när fem personer (ÖD, tävlingsledare, sekretariatspersonal och tjänsteman) sitter och försöker tolka reglerna inför finalomgång.

Mot cafeteriapersonal: - Finns det verkligen ingen dagens rätt? (kl 18.00 på torsdagen), - Detta var den sämsta tävlingsplatsen jag någonsin varit på, till och med sämre än en lokal!
Personalen blir hånade för att inte de rätta kakorna finns kvar kl 16.00 på söndagen.

På framhoppningen: - Flytta på dig, vi skall fram!, – Min dotter skall rida fram fler hästar så vi måste in nu!
Ifrågasättande av uppmätta höjder på stöden, tjafs!

På banan vid bangång:
Tränare och föräldrar som går banan med sina ryttare och högljutt kommenterar den urusla banbyggarens dåliga banor.
Det finns MYCKET mer i form av en otäck attityd, och arrogant förhållningssätt till funktionärer på många av våra tävlingsplatser idag. Exemplen ovan kan säkert bli ännu fler om fler arrangörer skulle höra av sig!

Dessa funktionärer och arrangörer är ideellt arbetande medlemmar, ibland unga entusiastiska sådana, som med glädje går in för sin uppgift som till exempel ut- och insläpp på framhoppningen, och där blir totalt överkörda av en ryttare, förälder eller tränare.

Efter en sådan helg så kan man inte bli förvånad om de starkt ifrågasätter om detta är det bästa sättet att tillbringa sin fritid på, att bli kränkt och påhoppad av en förälder, tränare eller ryttare.
Vad tror ni om möjligheterna för den klubben att rekrytera den medlemmen som ideell funktionär till nästa tävling?

Är detta den miljö vi vill att våra ungdomar skall fostras i, och är dessa ryttare, föräldrar och tränare de förebilder vi vill ha inom sporten?
Vi kommer att ha svårt att hitta tävlingsarrangörer i framtiden om detta får fortsätta.
Nu är det dags att sätta ner foten!

Vad kan då den enskilda klubben göra när man hamnar i situationer som ovan?
Om vi tittar i vårt regelverk så finns det idag följande moment att luta sig mot:
Tävlingsjuryn (ÖD, domare och tävlingsledare) skall enligt moment 183 ta hand om ärenden rörande olämpligt uppträdande.
I mom 190 står vem som kan bestraffas och av vem.
I mom 191 punkt 2 ”Tävlingsbestraffningar” finns endast reglerat vad det gäller avstängning för ryttare, och där kan man ju fråga sig om en ibland ”oskyldig” ryttare skall behöva stå till svars, och bli avstängd från ett meeting bara för att pappa bär sig åt som ett..?!

Har vi förlorat en generation?
Detta var inte vad ”Ridsporten ville”!
Vi är medvetna om att vi inte genom detta brev kommer åt den klick av ryttare, tränare och föräldrar som beter sig som ovan, men vi kan starta debatten om var gränsen går?

Hur mycket skall man ta som funktionär och arrangörsklubb? Vad kan vanliga föräldrar, tränare och ryttare göra? Civilkurage?
Vi kan genom en belysning av problemet medvetandegöra våra funktionärskollegor, våra klubbar och tävlingsarrangörer att detta inte är okej.

Behövs det en skärpning av vårt regelverk TR så kan vi gemensamt göra det. Det är vårt förbund, vårt ansvar, vår ridsport och vår framtid!

Mvh/Smålands Ridsportförbunds Tävlingssektion
Bertil Wilén
Ann Karlsson
Lasse Berglund
Ann Hellström
Maria Holmqvist"

Källa: Tidningen Ridsport